jag tycker sånt här är så himla sött att jag dör. skratta? gråta? allt ju.

jag äter min räksallad (middag) och tänker på livet, som jag så ofta gör.
jag tänker på en modig vän som knackade på dörren hos en idiot och krävde svar.
hur kan man vara så modig? jag vill vara så cool när jag blir stor.
jag tänker på hur viktigt det är att ha pengar. att de flesta jag känner har ett gemensamt hat gentemot det
men ändå, konstaterar att det är livsviktigt att äga grönt. det är vuxet att försörja sig själv.
jag tänker på de som alltid har det värre men aldrig klagar. hur lär jag mig?

jag tänker, det är svårt att vara en fulländad person. livets alla prövningar gör det hela inte lättare.
(om inte lättare att ifrågasätta sig själv om möjligt ännu mer)

(och sluttampen nu) hur kan man vara orädd för att misslyckas när man vet vad som är insatsen?

allvarligt? livet? och varför tycker inte dom som drar i trådarna om mig?

godmorgon älsklingar!
idag åker jag fram och tillbaka till linköping, vad gör ni?

eftersom jag snart dör av förväntningar av livet hädanefter
(och ryggen av allt städande under mina möbler)
så är det dags att säga godnatt. sleep tight and dont let the bedbugs bite!

 

 

 

jag har ont i ryggen och fingrarna är som sandpapper.
vad har jag gjort? jag har storstädat.

(hela dan får hon arbeta, hon får jobba, hon får streta...)
jag har dammsugat, jag har skrubbat, jag har moppat, jag har torkat,
jag har rensat bort kläder, jag har dammat av mattorna, jag har sopsorterat,
jag har promenerat i höstsolen, jag har duschat, lagat mat och diskat.
(det är ju hon som knogar tills hon blir alldeles virrig, darrig, stirrig)

stackars paula.

det finns få saker i hela världen som jag älskar så som jag älskar frukost.

att man har tid att koka några ägg, skära upp lite melon, smakar av det nygräddade brödet,
häller ner lite färska bär i sin yoghurt, sätter på vattenkokaren OCH dricker juice.

jag tror jag aldrig jag kommer hata mitt jobb heller då jag har turen att uppleva
hotellfrukost några gånger i månaden. då upplöses jag i ren lycka.















  

idag har jag spenderade kopiöst mycket pengar på en vinterjacka
jag har aldrig betalat så mycket för en matriell grej i hela mitt liv, så det är minst sagt blandade känslor.

jag är mest glad för det kan vara första gången jag är nöjd med en vinterjacka någonsin och slipper tycka det är pest
varje gång man ska bege sig ut i vinterlandskapen med den på.

den är söt. den passar min kropp. den går över rumpan och är supervarm (Y)
och den är vit (JISSES)

ska vi ha en vadslagning om hur länge jag kan ha den utan att jag fläckar ner den?



sparapengaroktober= budget köttfärssås (gärna utländsk och från ett främmande djursläkte) med vitkål till frukost, lunch och middag.
heeeeeeela månaden ut. "vad kul".

 

 

radion ska flyttas till ett gömt ställe. då har vi det klart för oss.

godmorgon.



godnatt.

  

det är tydligen inte en hamster utan en kanin.

 

 

 

man vet att det är söndag när man är parkerad framför någon lame amerikansk film, gäspar stort och vet att man
behöver alla timmar sömn man kan undanvara, men det går inte att slita sig trots ansträngningen.

...det enda som saknas är teet.



 

det är lördag och imorgon åker jag till bollnäs 16.00. later people!

jag läser texter från kanske 2-3 år sedan i tiden. vad jag har skrivit från min synvinkel och delat med mig här på bloggen.
det är skrämmande samtidigt som det är extremt lugnande. hur det nu kan komma sig?

det kändes som att få hjärtat krossat miljoner gånger när jag inte längre kunde fortsätta dansa.
än idag gör det så JÄVLA ont i hela mig. och jag mår så extremt dåligt över att jag inte längre hänger med i svängarna.
jag kan dansa i mitt vardagsrum med endast inredningen som publik och det bränner bakom ögonlocken av ilska,
när kroppen inte längre levererar. det är nånting som går väldigt fel.
och det blir klumpigt istället för hur jag hade tänkt det. jag BLIR en klump. vill försvinna. svära.
sen unna mig nånting för att jag ska få in det i min inrutade hjärna att jag är rätt bra ändå.

men tiden när jag dansade var inte heller bra. jag verkade olycklig?
känns otroligt med tanke på livskrisen jag fick efter knäskadorna. vem är jag nu?
jag dansade när jag mådde dåligt. jag var som allra lyckligast när jag fick dansa.
det var dansa dansa dansa som var jag. fast.

jag hade ont invärtes ändå.

flera år senare är jag mer lik den jag alltid velat vara. människor går igenom värre saker. men andra människor kan dra åt...
din person är du. jag är stolt och glad över att jag är mer hel idag och inte längre identiferar mig med
vad jag väljer att göra i livet. 

en dag kanske jag sitter där. 3 år från nu och snörper på munnen och kanske gråter ikapp med den här texten jag just klottrat ner.
för livet är vad som händer medan du grubblar och analyserar. och det vet du. för du är klok nu. 
du är så himla bra. och du är ett levande bevis på att det blir bättre.

 

idag har jag känt något så otroligt PEPP på jobbet.

de vinnande faktorerna; jag har jobbat med carina och hon är så jävla häftig, det är KANON väder
(blå himmel, strålande sol, you name it!), det är fredag och jag hade världens bästa morgontur. nånsin! 
det enda som saknades var att jag hade velat kunna spela spotify i min bistro idag.
herregud vad alla som man stötte på var glada och fredagslyckliga.
perfekta arbetsdagen när det kändes som att man inte ens jobbade för man hade SÅ kul.

 

mitt jobb= hårdrock

fram och tillbaka till gävle ska jag leka i bistron... och i gävlestad ska jag krama om min vän hugo.
hur great hade det inte varit om man gjorde sig bekant med någon i varje ny stad? det skulle jag älska...
nä, nu är det jobb 07.39-13.30 och sen var det fredag igen.

jag har arbetshelg men när man har lätt skönaste helgschemat ever, då jobbar man med glädje.

det finaste jag vet är samtidigt något som alltid får igång mina tårkanaler utan dess like.

äldre människor alltså.

äldre par rättare sagt

jag vet inte om det är ett tecken på att jag finner det sorgligt att livet inte är oändligt
eller om det är kombinerat med rädslan att bli lämnad kvar. att man ska dö oälskad.

för ett tag sen gick jag gåendes med tung packning från bussen och en äldre herre och en äldre kvinna
började komma närmare.
vi skulle mötas och gå om varandra på den asfalterade trottoaren.

ju närmare jag kommer, desto fler detaljer ser jag. till att börja med... man kan se att ålderdomen har tagit det bästa ifrån dom,
brutna kroppar som inte längre gör som man vill. men också att de håller varann i handen.
redan här börjar mitt hjärta att värka av för hårda hjärtslag. sen till det sista och kanske det allra viktigaste.
de lutar sina kroppar mot varandra. en gammal axel mot en annan gammal axel. som två kort som vill bilda ett korthus tillsammans.
fast dessa två lutar sig mot varandra med förtroende. det är inte i någon hastighet det tar sig framåt.
men de gör det tillsammans.

när jag tror att jag har klarat mötet så gör jag ändå så att jag vänder mig om och ser jag något som inte var menat för en åskådare.
den äldre mannen gör ett knyck med huvudet och letar sig fram till kvinnans halsgrop.

denna gest är så kärleksfull. och jag kan höra att han drar in en handfull doft.

och jag fortsätter hulkandes med att promenera sista biten hem. såg färger och hörde barnaskratt.
livet? vi väljer vad vi vill känna, se, veta av. jag hoppas att jag får uppleva det någon gång. en karl som mossat sig fast vid min sida 
och som ännu inte skrämts i väg utav vecken vid min hals utan i själva verket finner skavankerna vackra.





 

 

 

 

jag kan tillkännage att idag skapade jag en dejtningsprofil. sköj med ett nytt projekt tycker (den lite skela) kvinnan på bilden.
dags att känna av att man bor i en huvudstad och att man sätter käppar i hjulet på sig själv är inget storstads syndrom.
äter keso med kokt skinka till detta påhitt. en liten tanke att det faktiskt är jobb som gäller imorgon börjar också gro...
men är man en nattuggla vet man att det kommer svida i ögonen när klockan ringer 05.30 imorgon.

jag tror det skulle vara fint när vi är där.

   

druckit cappucino på stan med thess idag, kom hem med en liten påse...

 
+ nya luggen

dags att klippa till luggen igen... och nya vp avsnittet gör att jag tappar andan, på ett dåligt sätt.

  

kombinerat med te, melakolisk musik och duntäcke. ibland är det så skönt att bara vara hemma i sitt eget skinn.

halleluja moment. min dator krashade i söndags och idag fick jag bukt med det!
att lämna in på service kan ju ta sig nånstans, en singelkvinna i min ålder kan ta vara på sig själv!
så halleluja för gud vad jag har saknat att blogga- och mina vampire diaries. ja, jag är en sån där typ som dör en massa utan internet. men.

nu är jag tillbaka.

när ögon möttes och leenden synkroniserades
så visste jag
att nu kan jag inte vara rädd

jag har aldrig träffat någon vackrare
och denna gång har jag all tid i världen

  

mitt huvud spränger
dagen är inte slut än
så glad över livet
men snälla, skjut mig
känns som ett x2000 åker i 200km/hm i skallen
om och om igen...

men jag har kvar på schemat... två timmars passresa, mat, en rask promenad, dusch och avslutar kvällen mellan hotellsängkläderna på scandic i linköping, somnades till en dålig rulle på storbildsskärmen...  det kan vara dåligt. men det blir bara bättre.

jag är i lite extas.

jag kom hem till lägenheten sent med bussen igårkväll bara för att totalslocka och jobba super tidigt idag. 
MEN nu ska jag till centralen igen för att möta upp min mamma som ska stanna natten. te och småprat ända in på småtimmarna. så mys. speciellt när man (vi) är tenördar och jag har köpt 4 nya sorter. hihi!

första bilden på vår resa är tagen på en olearys på arlanda flygplats. "äh jag är på semester, ge mig en öl också!"



hamburgare med mumsiga pickles i. nomnom.




vinkar hejdå till finaste sverige.



mellanlandar i zurich. trötta tjejer vi var.



en halvtimme efter vi checkat in vårat bagage drar vi uptown, direkt in i kärnan av florens.




linnea!



testar italiens (världens) godaste glass och dör en himla massa. från vänster: hasselnöt, persika och citron.



linneas bägare; citron, blåbär och hallon (d ö r)



åt glassen på trappan till detta monument och turistattraktion (vilket sedan blev vår tradition för varje dag vi var i florens)



gulligaste paret framför en karta.



slutet på florens del ett. men "det kommer mera, nanana"

ikväll är innehållet i koppen bytt från den vanliga chaiteet till blåbärssoppa.
känner mig tyvärr inte alltför frisk och då är det okej att dricka det!

sköterskan tror att det är lungorna som trilskas med mig, men det skulle hon inte ha sagt för just då
fick jag plötsligt himla mycket ondare... möjligtvis ett besök hos läkaren imorgon men definitivt
desto mer härnösand imorgonbitti.

hur gammal jag än blir kommer nog svaret/botemedlet alltid att vara mamma. till allt. alltid.

 

mina topp två bästa personer i världen.

ibland är min naturliga reaktion att dansa bort onda demoner. jag viftar våldsamt med höfterna och slänger med håret. i en halvtimme. sen är det bra.

jag har blivit (sorgligt) bra på att radera dåliga människor från mitt liv.
så det var såhär det kändes att vara 5kg lättare? HERREGUD SÅ SKÖNT DET ÄR ATT ANDAS.

det blir en stadsvandring och mys istället. fine with me!

 

du rör
jag kan svära
på att du fingrar under huden på mig

sveper bakom
manipulerar
utnytjjar ensamma fläckar på min kropp

jag tvingas slicka såren som din närhet river upp
jag ifrågasätter om du nånsin kom med något gott

när du kommer för en omgång till
kommer jag stå stadigare

nära nära du kommer aldrig nånsin komma nära
för det enda som väntar är ånger.  

jag lyssnar på coldplay (som jag annars hatar av ren princip) och saker går åter igen överstyr.

 

idag slutade jag mitt arbetspass vid tiden när många andra börjar sitt 9-17 jobb.
jag säger inte att det är något fel med det, men när jag vaknar mitt i natten i en dubbelsäng med hotellakan,
får frukosten i en på-väg-påse och fyller på någon storhöjdares kaffe i första klassen för att sedan hinna hem innan tio
i alldeles lagom tid för att krypa ner i täcket för att ta en till frukost, inte är det fy skam till jobb?
är hiskeligt trött, men eftersom jag dessutom jobbade denna helg betyder det att jag är ledig imorn.
äh vafan. det är bara att skrika ut, det är så jäkligt bra! då ska jag therese ta bilen och åka på ikea.
ett sån där händelse som bara passar helt perfekt i livet just nu.   

men nu blir det att kocka lunch till the oprah winfrey show. hihi.

allt är kaos. men nu jobbar jag till göteborg och sover på hotell. godnatt.

ikväll dricker jag rödvin med söta kompisar i innerstan

 

 

bff maraja, linnea som jag åkte till florens med, elin, mallan, alltid seriösa jag och så sist men inte minst mookie på kanten!

tuffar till malmö med mitt tåg ikväll och kommer hem igen på lördag för att sedan jobba till göteborg söndag
och sover borta ännu en natt på hotell. och det gör faktiskt INGENTING för vi bor på superfina hotell och så hinner jag med
att träffa en massa favoritfolk i luckorna på arbetsschemat. så trevligt så!   

   

 

 

 

sovmorgon när du behöver den som mest
två stycken frukostar
början på en ny roman
skrattmaraton med en alldeles supervän
provar kronärtskocka med hiskeligt mycket smör och salt för första gången
tvhäng med kladdkaka (som man inte ätit på hundra år) och gammaldags vaniljglass
när det sista man ser innan man ska sova är joel kinnaman

godnatt! jag har haft en fin dag innan jobbarhelgen drar igång.

  

vet ni vad?

livet guppar (ska försöka komma förbi liknelsen med livet=bergodalbana=uttjatat uttryck enlig mig) men i slutet av dagen kan man bara göra det man måste. gråta över en värdelös video på youtube. skratta för det är så jävla skönt (plus att du lurar kroppen att du är glad). göra något så dumt som att gnugga en kelvänlig hund bakom örat fast du är allergisk. eller så blir du lycklig över en dag som är så olik från din vardag.

jag som jämnt flänger mest runt i jobb hinner oftast inte reflektera över vad som händer (=känslomässigt efterbliven
som leder till förvirring, paranoia, frustation, ångest, alla dom dåliga grejerna som tycker de kan tränga sig på hursom närsom)
att det är så skönt att bara få en dag till att... tvätta. handla. och känna tusen saker.
gärna under en kopp te. och kanske handla den där burken tonfisk, utifall att jag skulle bli sugen nån dag jag inte kan gå på affären.
ibland är det svårt att kombinera. men ibland finner sig balansen nästan direkt när de ögonblicken kommer.

jag måste bara få spendera lite tid med mig själv med jämna mellanrum. "vad tar jag för ställning till det här?"
just nu dricker jag te med en mandelkubb i munnen och sitter i sängen med ryggen tryggt lutat mot en vägg i mitt sovrum.
det är ljus i rummet också.
och en väldigt bra musiklista som hjälper till en hel del.
tänk att det kan vara så skönt att man har jobb att gå till men ändå att man är ledig mitt i veckan.

svammel svammel. livet är vad som händer under tiden du gör planer inför framtiden.

 

ps: i italien köpte jag converse i barnstrl (dom är knallblå bara så att ni vet) för bara några lappar... jag kunde bara inte låta bli? sen så blev det som det blev med färgen. lika glad är jag ändå. skostorlek 35, puss!   

salt letar sig fram i kind nedförsbacken

utan rörelse så känner jag ovädret
jag bär runt på obehaget själv
och sväljer bort illamåendet gång på gång
katastrof är nära
det här går inte
det ska gå
men det går inte
jag är svag igen
ångest svart som döden träffar mig som en käftsmäll
katastrof är nära
det här går inte
och jag vet inte vad jag gör fel. katastrof är nära

borta bra men hemma bäst. sweden i love you!