Jag älskar hans kärleksljud.
Som hur han snarkar till precis innan han somnar. Då och ingen annan gång under natten.
Som när han tar en första tugga av sin hamburgare. Jag får för i övrigt en lika kärleksfull blick som hamburgaren får innan han ska kyssa mig haha.
Jag älskar att jag förevigt trillar för han på en miljoner sätt. Snubblar över kärlekssaker att jag kan sakna hur han skär löken i smala bitar, när jag själv måste klumpigt skära mina egna.
Det är rosor och hemlagade måltider i en för stor herrskjorta. Jämnt.Och vi fångar varandra hemma i hans tvåa under tiden vi faller för varandra lite djupare. Vi räknar på att så länge jag har hans hud gnidandes mot min, en hand i hans kalufs och en näve som stryker någons rygg så räcker det med varandra. Paradiset är där och vi ska ingenstans utom möjligtvis en sväng till affärn för att köpa ägg och hamburgar ingredienser.

Ps: Det är lika löjligt som det låter Ds:

Och helt plötsligt har jag en vrickad tunga och ett receptbelagt penicillin för en dålig hals. Men det är inte fy skam det heller och ni hör mig inte klaga.
Det är ju i och för sig synd att det svider när vi hånglar. Men jag är ett bad ass och njuter av saliv och läppar ändå.
Trots allt är hans kyssar det enda jag lever på dessa dagar.

Jag har legat i armarna av män förut men det här var annorlunda.
Jag kunde ligga på hans bröst hur länge som helst. Tappa andan, hitta den igen, andas ojämnt för att sen tappa det igen.
Att vi bara blundar och andas in varandras dofter är en tidlös dröm.
Vidrörningar, ögonlock och passionerade hångel sammandrabbningar.
Det här är inte något skört som kan förstöras, det här är menat att hålla en livstid.
Vi lät det aldrig ta slut.

Vad som har gett mig andnöd på senaste är att jag inte längre sover med sovrums fönstret öppet.
Att jag har uthärdat så många nätter utan hans kropp nuddandes min.
Att medicinerna ger mig fula biverkningar.
Att jag inte vet.
Kroppen svarar ångesten och bildar knutar. Det gör det omöjligt att sova. Det gör det omöjligt att vakna.
Det går inte att tänka sig ur, vilja klättra eller knutennävesmiley kämpa sig fram.
Jag hundsims kämpar upp till andetag under tiden alla andra flyter ovanför havsytan. Insomnia.
Det är inte vackert, det går inte att tänka sig ur, vilja klättra eller knutennävesmiley kämpa sig fram.
Man skulle kunna tro att sovrummet är uppfyllt till bredden med vatten.
Men det är mörkt, jag har andnöd och lika nära att det ska ta slut är det till andra andetaget.

Kan mycket väl se mig själv göra något liknande...

Love.

"Mina fjärilar flaxar hejdlöst"
Hans ord. Inte mina.

Jag älskar att du älskar att du gillar snusk
Jag älskar att jag älskar att du älskar mitt flabb
Jag älskar att du får mig att flabba.
Jag vill för alltid mata fjärilarna som flyger runt och orsakar kaos
Bara hos dig är allting så logiskt
Jag vill ha dig på en miljoner sätt
Och får jag dig inte på en miljoner sätt, vill jag inte ha dig alls.