destroying you.
UNFRIEND YOU.
Han tog mig till platser.
Jag deletar raderna jag skrev för en månad sen, 28 dagar god knows hur många minuter.
Jag gör det under konstant gråtande.
Raderar vokaler. Raderar konsonanter.
Du förtjänar inte mitt livs text.
Jag skäms över att ha tänkt på dig och låtit hjärtat skriva.
Sen kommer tomheten.
Som om ingenting har hänt.
Som det var som förut, fast med hundra svarta hjärtan i ryggsäcken.
Söndagsgöra: Bada
Yeah...
You can always find me by the sea
visdom.
minnen är en slug lönnmördare.
jag kommer glömma bort din ögonfärg
var du bär dina ärr
hur du vill bli upphånglad
vad du heter i mellannamn
och vilka vi var när vi skrattade som högst
alla är detaljer som jag kommer göra mig förtjänt att skonas ifrån med tiden
slutligen,
det sista som lämnar mig är hur du fick mig att känna.
i never tought i would feel like this again.
jag läste nånstans att ibland kan det hända attt man känner nånting i sin kropp
som till och med din bästa vän kan ha svårt att förstå.
Men så trillar du över den där boken, eller ser den där från början så
obetydliga filmen men så trillar pusselbitarna på sina rätta platser.
jag hade ett sånt moment. eller i sanningens namn, jag har det ganska ofta.
kan vara något helt ordinärt som händer på skärmen framför mig men så låter
det "pling!" inom mig och jag har ÄNTLIGEN förstått nånting om mig själv.
varför jag tänker så, eller på ett bättre sett hur jag är funtad.
så jag har förstått att jag gillar att försvinna och hitta mig själv. Thats what i do.
det är en fråga om liv och död. mest om död.
triggning skrämmer livet ur mig,
mitt hjärta börjar banka vansinnigt
att det känns som att jag inte är något annat än hjärtslag
personer som springer runt på stan som liknar dig
typ har mörktblont hår
eller personer brevid mig på tuben som lyssnar på håkan,
delar min luft, tar all plats i sängen, eller inloggad på facebook chatten.
det är livsfarligt med triggning.
sadness.
det är så lätt för mig att ta farväl, jag har gjort det hundratals gånger förut.
PANG sa det
han satt sig brevid mig i killen jag träffars soffa
allt från att han såg pop och lät poetisk gjorde att
jag snavade.
så fantastiskt fel tidpunkt och perfekt ögonblick
när vi båda lade huvudet på sne
i killen jag träffars soffstöd
vi nästade in oss girigt i varandras detaljer.
vi båda gillar varm choklad och uppenbart att titta in i varandras ögon
och när det sa PANG sådär tydligt
så stod det liksom klart.
jag vill att dina händer ska följa mina linjer
som så många gånger har glömts bort när jag
som så många gånger har varit den som fallit hårdast
och lämna dina fingeravtryck snälla
så vi sen kan avgöra vad som är mitt och vad som är ditt.
