det var ingen vacker syn men det var våran.
det var någon rödhårig med prickar på näsan som sa (de brukar oftast ha det)
'att i smärta hittar vi meningen med livet'
jag var fullt upptagen med att undersöka det nya sällskapet som trillade in just i hallen
och gled nästan ned från fönsterbrädan i mitt nyfikna försök att vara diskret.
det jag som mest kunde göra i det tillståndet var att klumpigt höja mitt glas i en skål.
nu i efterhand så borde jag snarare hällt det rosa innehållet över henne.
det var banalt av personen att ens tro att jag var en av de naiva på stället.
jag brukar tänka tillbaka och det slutar allt som oftast att bubblorna fräter bort hennes fräknar.
jag brukar fnissa.
rättare sagt är att när jag längtar efter att fnissa så tänker jag tillbaka på den stunden men
med mitt slut.
skål.
fniss.
when you can lose something you cannot, in a million ways, replace.
jag drar inte igenom hans hår med bara fingrarna så fort jag får chansen,
det är med handflator, naglar och de tunna hudpartierna som annars inte blir rörda.
när han inte är här lugnar jag mig med att föra mina händer till ansiktet
då luktar det honom och det lugnar mina sinnen när han inte är intill.
jag gör det med omsorg, denna ritual.
jag dödar orohet och allt därtill, föder en saknad och avslutar med att vara tacksam.
så mycket kärlek går till spillo men jag försöker hitta mina sätt att bevara våran.
I den djupaste natt.
Jag bär på en skräck att han ska hitta mig i mörkret.
färglös och utan ord.
redo att ge upp allt.
ha, tror du att det här är på riktigt skulle mina ord skallra i tomrum.
och så var det med det.
Bara kärlek!
din lilla idiot.
det hände. vi hände.
Hel.
You
Försoning.
Jag älskar dig till slutet, älskling.
Vår kärlek rinner ut och vi försöker krampaktigt rädda oss. Vad vi en gång började med, vad vi är, vår framtid som vi tillsammans planerade.
Jag älskar dig inte mindre för det, men vi sinar älskling.
He Said Nothing.
- Du säger ingenting
-
- Det har ingen åsikt alls att jag åker?
-
- Du är okej med det? Du kanske tycker det är bra?
- Nej, och sluta dra i mig. Låt mig vara. (Släpp mig aldrig! Lämna mig aldrig!)
- Okej
- Okej, säg inget mer för jag vill inte trasas mer sönder på grund av dig. Snart slutar jag väl att existera, jag har redan problem med att komma ihåg att andas... Klart jag kommer sakna dig. Jag saknar dig till den grad redan att jag är kall inombords.
- Men
- Nej, du orsakar allt som gör ont just nu. Du gör ont. (Försök försök försök. Släpp mig snälla aldrig)
- Jaha
- Jag är rädd för hur mycket du redan betyder för mig, jag är rädd att du är den som jag ska vara med, jag är rädd att jag ska förlora dig... Jag är rädd... Jag kommer antagligen ångra mig för resten av mitt liv... Jag kan inte andas... Det kanske är dags att du släpper taget nu.
Rosa moln.
Jag kan inte andas!
"Det blir en sån natt" Fullmåne natt.
När vi skyller ifrån oss vår ångest på något mer troligt.
Något mer realistiskt än att en det är så synd om en för den är omringad av så mycket kärlek att hon går sönder. Buhä.
Och kanske är det så att hon känner sig obetydlig för det gör så ont att det kanske måste tas slut. Att hon faktiskt känner så starkt för en person att hon tror på RIKTIGT att hon kommer upphöra att existera ifall denna kärlek skulle ta slut.
Det är en fis i rymden, men det är ett liv.
Love the real me.
Orden som jag snubblar på.
Älskling, jag kommer att förstöra oss.
Vi är bra och du gör mig lycklig men jag känner igen den svidande irritationen i bröstet som får mina ögonlock att brännas och magen att kännas som ett oändligt svart ångesthål.
Jag kan inte göra något hållbart, allra minst denna kärlek.
När vår tid har snart runnit ut, det är snart.
Sårskorpan kan inte läka helt, hur skulle det se ut? Det är ju så skönt när allt går itu.
Älskling, vår kärlek river sönder mig, jag älskar och det känns så bra
Lika övertygad om att du är den för mig vet jag vad jag kommer tvingas till.
Sårskorpan kommer att slitas och längs området kommer det att trängas fram en röd kanal av blod av våra hjärtedelar. Forsen kommer att vara tröstande och allt jag väntat på.
Jag sliter för att hålla oss flytande och bråkar för att låta oss vara problemfria. Att tvingas känna kommer att bli dödsstöten för dig och mig, älskling
Det är vår kärlek som bränner och känner.
Det är en tidsfråga till när jag kommer få öppna ögonen till glaskross och ett rött landskap.
Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig.
Det här det enda jag vet.
Grooms part 2.
Past and.
Rädd för att blunda
Ännu en mardröm. Han sover och det är väl inte hans fel att hans flickvän har ångestattack över det och han inte vaknar, väl.
Kär.
Jag är rädd för att somna
Att jag ska blunda och försvinna
Att yrvaket få vakna till kanske ingenting
För när han dröjde kvar så blev han automatiskt allt och nu är jag rädd att förlora kärleken... hela tiden
Under varje kyss
Under varje beröring hemsöker tanken att det bästa av vardagen kan jag bli berövad av
Sömnlös
så jag vaggar in mig tröstande i en skräddarposition under tiden hans ryggtavla skymtar från andra sidan sänghalvan.
3 sekunders längtan efter att ha vilat ögonen på hans konturer kommer känslan från förut igen.
Paniken som har blivit som en bitchkram vän, kväver mig långsamt.
”Better to have loved and lost...
BULLSHIT. Don’t show me paradise and then burn it down."
Most of all, this is built to last.
"Om det är rätt, kommer ni föralltid vara kära."
loveu.
loveu.
Wanted
