Grooms part 2.










Past and.



Rädd för att blunda

Ännu en mardröm. Han sover och det är väl inte hans fel att hans flickvän har ångestattack över det och han inte vaknar, väl.

Kär.

Jag är rädd för att somna 
Att jag ska blunda och försvinna
Att yrvaket få vakna till kanske ingenting
För när han dröjde kvar så blev han automatiskt allt och nu är jag rädd att förlora kärleken... hela tiden
Under varje kyss
Under varje beröring hemsöker tanken att det bästa av vardagen kan jag bli berövad av
Sömnlös
så jag vaggar in mig tröstande i en skräddarposition under tiden hans ryggtavla skymtar från andra sidan sänghalvan. 
3 sekunders längtan efter att ha vilat ögonen på hans konturer kommer känslan från förut igen. 
Paniken som har blivit som en bitchkram vän, kväver mig långsamt.


”Better to have loved and lost...

BULLSHIT. Don’t show me paradise and then burn it down."



Most of all, this is built to last.

"Om det är rätt, kommer ni föralltid vara kära."




loveu.

Wanted



RSS 2.0