det är nånting med det fula jag älskar. som den här bilden till exempel. är den inte något utav ett
den-fula-ankungen-fenomen? vad är det man/jag/ni/du ser?
man missar halva mitt ansikte (plus att jag inte visar upp min allra bästa sida) och pappas ansikte.
men vad är det som missas? är detta egentligen inte en självklar fullträff?

(haha) bilden är så vackert ful.