jag är ganska död nu, men på ett bra sätt.

jag ser på sex and the city filmen numero uno.
jag väntar på scenen där mr big lämnar carrie vid altaret.
det är då det gör ont i hela mig. hjärtekrossande. förmjukandet. allt.
men jag väntar också på när det vänder. när det ordnar sig.
när färgerna kommer tillbaka och hjärtat dunkar igen.
jag väntar.

imorgon är det sista arbetsdagen i malmö med mitt team, iallafall på ett tag.
och sedan ska vi köra hela natten rutten tillbaka till stockholm.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0