med lätta fingertoppar följer du mina linjer

och du rör varenda centimeter utav mig

jag kommer ihåg att jag tänkte just då, om jag vill ha det såhär

dig och mig alltså. du och jag. oss. en enhet. vi i singular.

men jag var fortfarande alldeles yr efter alldeles för mycket vin kvällen innan,

och du var så underbar och stunden var alldeles perfekt,

jag kunde inte begära något mer. eller något annat.

så där bestämde jag mig för att sluta tänka och började att följa ditt nyckelben istället