så jag tänker på vad jag ska ta mig till
vad som passar mig
och vad jag ska göra imorgon
katastofer inträffar men min reaktionsförmåga reparerar ibland till det bättre
så jag tänker på vart jag ska ta mig till
vad är min dröm
vad är min verklighet
vad håller på att hända
det är precis 1 år sedan olyckan
hur har det förändrat mig?
vart står jag idag som jag inte stod förra året när allt kollapsade rakt framför mina ögon?
jag kan inte reparera allt
inte en trasig tavelram
inte mig själv
men nästa steg
det måtte jag väl kunna vara stark att ta?
låt mörkret komma
jag har vant mig att sova med lampan släckt
det är bara det att jag inte är beredd