jag tror fortfarande att varenda kotte ska lämna mig
det räcker med att jag vänder ryggen till
så är dra åt helvete fingrar framme och fötterna slängs upp på lätta ryggar som om ingenting

jag skriker och fräser för du kommer lämna mig här ändå
det är bättre att inte säga att du får mitt hjärta att dunka och jag längtar efter dig exakt hela tiden
bara för att jag ska va ensam i att veta i hur stor utsträckning jag är skadad

det är viktigt. ingen annan får veta hur det ligger till

när du bestämmer dig för att jag inte längre får dig att känna dig tursammast i världen
för killarna på krogen har slutat att berätta hur svartsjuka dom är
eller när du blir less på mig som du själv fräser mellan sammanbitna tänder

när du föll för mina brister trodde du säkert aldrig att det skulle bli vardagsmat att hata.
eller att vi skulle bli dom monstren vi blev. 
för vi tycker om varandra, varför skulle vi bli lämnade med fel och frustation?