part 1.

så du är inte längre en del av mig. mina tankar. min tid. mitt hjärta.

och det blir väldigt svårt det där med jämn andning när jag återigen lämnas i en hög av rester av någon jag tidigare var.

jag kan räkna på handen. han med de snälla ögonen tog en bit av mig när han inte valde att stanna kvar,
eller han med leendet som kidnappade en liten bättre del utav mig för att spara åt sig själv
under tiden han hade svårt att bestämma sig om jag var värd det. listan fortsätter men så var det också han den senaste 
han med de trygga händerna och en öppen famn som stal kallblodigt från det allra sista mod jag hade kvar. 

vad finns det kvar åt mig som är äkta efter att ha plockats isär utifrån andras intressen? ingenting.