jag äter min räksallad (middag) och tänker på livet, som jag så ofta gör.
jag tänker på en modig vän som knackade på dörren hos en idiot och krävde svar.
hur kan man vara så modig? jag vill vara så cool när jag blir stor.
jag tänker på hur viktigt det är att ha pengar. att de flesta jag känner har ett gemensamt hat gentemot det
men ändå, konstaterar att det är livsviktigt att äga grönt. det är vuxet att försörja sig själv.
jag tänker på de som alltid har det värre men aldrig klagar. hur lär jag mig?

jag tänker, det är svårt att vara en fulländad person. livets alla prövningar gör det hela inte lättare.
(om inte lättare att ifrågasätta sig själv om möjligt ännu mer)

(och sluttampen nu) hur kan man vara orädd för att misslyckas när man vet vad som är insatsen?