vet ni vad?

livet guppar (ska försöka komma förbi liknelsen med livet=bergodalbana=uttjatat uttryck enlig mig) men i slutet av dagen kan man bara göra det man måste. gråta över en värdelös video på youtube. skratta för det är så jävla skönt (plus att du lurar kroppen att du är glad). göra något så dumt som att gnugga en kelvänlig hund bakom örat fast du är allergisk. eller så blir du lycklig över en dag som är så olik från din vardag.

jag som jämnt flänger mest runt i jobb hinner oftast inte reflektera över vad som händer (=känslomässigt efterbliven
som leder till förvirring, paranoia, frustation, ångest, alla dom dåliga grejerna som tycker de kan tränga sig på hursom närsom)
att det är så skönt att bara få en dag till att... tvätta. handla. och känna tusen saker.
gärna under en kopp te. och kanske handla den där burken tonfisk, utifall att jag skulle bli sugen nån dag jag inte kan gå på affären.
ibland är det svårt att kombinera. men ibland finner sig balansen nästan direkt när de ögonblicken kommer.

jag måste bara få spendera lite tid med mig själv med jämna mellanrum. "vad tar jag för ställning till det här?"
just nu dricker jag te med en mandelkubb i munnen och sitter i sängen med ryggen tryggt lutat mot en vägg i mitt sovrum.
det är ljus i rummet också.
och en väldigt bra musiklista som hjälper till en hel del.
tänk att det kan vara så skönt att man har jobb att gå till men ändå att man är ledig mitt i veckan.

svammel svammel. livet är vad som händer under tiden du gör planer inför framtiden.