jag sörjer varje dag tills jag hittar något annat att göra.



jag lever i en klysha att man kan sakna något så hårt att det till slut smular ner kanterna på den man är.
jag har fastnat här.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0