Rök i plåtburk.

"Jag älskar Stockholm"
Ingen blev mer förvånad än jag,
Kan man älska en plåtstad?
Kan man?
På 3 år har jag blivit van, pusslat in, kommit i samma puls, druckit samma city kaffe.
Ibland hostar jag av avgaser.
Människor kan vara sånna svin.
Visst är det en problematik med astma.
En problematik när det är i ens natur att ha nära till allt, som en sista minuten diagnostiker.
Jag vill inte ha det här.
Men jag vill just nu inte vara någon annanstans, host.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0