Vad som har gett mig andnöd på senaste är att jag inte längre sover med sovrums fönstret öppet.
Att jag har uthärdat så många nätter utan hans kropp nuddandes min.
Att medicinerna ger mig fula biverkningar.
Att jag inte vet.
Kroppen svarar ångesten och bildar knutar. Det gör det omöjligt att sova. Det gör det omöjligt att vakna.
Det går inte att tänka sig ur, vilja klättra eller knutennävesmiley kämpa sig fram.
Jag hundsims kämpar upp till andetag under tiden alla andra flyter ovanför havsytan. Insomnia.
Det är inte vackert, det går inte att tänka sig ur, vilja klättra eller knutennävesmiley kämpa sig fram.
Man skulle kunna tro att sovrummet är uppfyllt till bredden med vatten.
Men det är mörkt, jag har andnöd och lika nära att det ska ta slut är det till andra andetaget.