Orden som jag snubblar på.

Älskling, jag kommer att förstöra oss.
Vi är bra och du gör mig lycklig men jag känner igen den svidande irritationen i bröstet som får mina ögonlock att brännas och magen att kännas som ett oändligt svart ångesthål.
Jag kan inte göra något hållbart, allra minst denna kärlek.
När vår tid har snart runnit ut, det är snart.
Sårskorpan kan inte läka helt, hur skulle det se ut? Det är ju så skönt när allt går itu.
Älskling, vår kärlek river sönder mig, jag älskar och det känns så bra
Lika övertygad om att du är den för mig vet jag vad jag kommer tvingas till. 
Sårskorpan kommer att slitas och längs området kommer det att trängas fram en röd kanal av blod av våra hjärtedelar. Forsen kommer att vara tröstande och allt jag väntat på. 
Jag sliter för att hålla oss flytande och bråkar för att låta oss vara problemfria. Att tvingas känna kommer att bli dödsstöten för dig och mig, älskling
Det är vår kärlek som bränner och känner.
Det är en tidsfråga till när jag kommer få öppna ögonen till glaskross och ett rött landskap.
Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig.
Det här det enda jag vet. 
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0