Förlåt mig.

Jag är inte längre två. Jag är en.
Jag är kluven från kärlek.
Jag slogs för mig, och jag vann.
Men jag är itu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0