Jag blundar och jag känner efter hur kuddarna och täcket känns.
Jag ligger för att sova hos min andra kärlek i livet, min säng och jag förstår inte vad allt detta sömnhaveri mynnar i.
Främst för jag som är en högst oinvecklad individ behöver mina 9 timmars sömn, för det andra har jag inga som helst svårigheter med att sova annars och har heller aldrig varit den som vaknat en gång i timmen, ängslig.
Undra var det som står fel.
Svär sedan och tar mig amerikanskt nog för pannan.
Goddamnit!
Det här måste vara mitt undermedvetnas svar på att sova själv.