Rök i plåtburk.
"Jag älskar Stockholm"
Ingen blev mer förvånad än jag,
Kan man älska en plåtstad?
Kan man?
På 3 år har jag blivit van, pusslat in, kommit i samma puls, druckit samma city kaffe.
Ibland hostar jag av avgaser.
Människor kan vara sånna svin.
Visst är det en problematik med astma.
En problematik när det är i ens natur att ha nära till allt, som en sista minuten diagnostiker.
Jag vill inte ha det här.
Men jag vill just nu inte vara någon annanstans, host.
Kommentarer
Trackback