a time for dancing, blev filmen jag såg klart istället för angelingas.
jag hade sett några minuter av den innan men den är gammal och
jag trodde den skulle vara tråkig, plus att redan i början förstod man
ungefär vad som skulle hända... jag undviker tragedier så ofta jag bara kan.
 
jag grät igenom hela filmen och är helt jävla förstörd! kanske är det för
jag är så jäkla känslig för cry filmer men den handlar om dans... passion
uppoffring och mista. helt jävla hear- broken sitter man o försöker få till
ett jäkla inlägg, går ju bra.... det känns som jag vill ringa alla jag håller
kär och berätta vad glad jag är att de finns till.  jag bara måste krama om
mamma nu, fast hon sover, ska hon fan bli omkramad ändå.
hörs på er senare då jag inte är alldeles gråtfärdig.. det borde inte
finnas sådana filmer! hrmf, godnatt med er. sleep tight!