det är inte dig jag är kär i, det är tanken
detta är vad man skulle kunna tro är en kärlekshistoria, men det är det inte. allt jag känner är inte relevant, just darför jag tillåter mig själv att känna. jag blundar och sprudlar av skratt. jag har aldrigt levt så mycket som jag gör som nu! helt villkorlöst, och du har mig i en ask. det är en del av spelet såklart, att låta dig tro något annat. fast jag vill inget så glödhetande mer, egentligen. när jag tänker på det finns det många egenligen' i den här berättelsen också. vi ger och tar tills det tar stopp. tills någon förbjudande säger att nu är det stopp.. när känslorna har svalnat då vågar någon säga stopp. och då är det försent, alldeles försent för ett egentligen.
det här är ingen kärlekssaga för att vi fick varandra, ödet kom emellan och splittrade oss. vi var två om det och det höll inte våran kärlek. någon gav upp, jag är osäker på vem. spelar det någon roll egentligen. slutresultatet rev ner våra världar. som om vi båda två var omgivna av hundra meters höga glasväggar. en bottenlös rain som vaknar till liv, och försöka kan man när man slåss om sitt liv när allting krashar och skär igenom allt du har. vill man ens försöka, skramla ihop bitarna när man vet redan vad som har hänt. och efter att veta vad som väntar en även fast man kommer levandes ut därifrån. vad är värt det? en kärlekssaga är ingen kärlekssaga utan ett lyckligt slut. i den oklanderliga versionen finns det spår och perioder av lycka. när du spricker av lycka och kärlek får du minuspoäng för att det inte höll. blev det då till falska känslor? nej..... ändå så plågas jag. jag vill veta om du plågas. med all den här ovetskapen i bröstet... lycka har bytt plats till olycka. kan jag önska dig en bra välfärd i livet, om det inte inkluderar mig i paket, svaret skulle nog vara antagligen.

som sagt, det var alldeles för många egentligen.


det är inte dig jag är kär i, det är tanken