i couldn´t tell

igår blev det lite för mycket. artigt vindrinkande övergick till större klunkar och
sen gav vi oss alla på konjaken... inte ens våran resa till stan fick mig att
nyktra till helt, ajdå. och jag blir heller aldrig bakis. istället går jag runt som en efterbliven zombie som helst bara vill kura ihop sig runt en massa värme, idag är det just en sån dag.

vilket vi har gjort sedan 4 tiden. vi gick ner på stan när alla hade gjort sig vakna
och fikade, fick bli en liten choklad-kick för mig, träffade lite trevligt folk, det var gott.
det har varit något event på stan, så det var mer människor än vanligt, lite synd att man såg ut som en hösäck just då.
när vi kom hem tog vi den tjocka dubbelmadrassen framför teven, tre täcken, filtar och huuuur mycket kuddar som helst, och där har vi legat och slötittat på teve sedan dess, båda emmorna har till och med sovit lite. men nu är vi alla vakna
och tyvärr fortfarande mätta. när ska alla tre egentligen komma över det och sätta igång med tacosen? klockan 10? oh my god... nu ska jag ner och gosa med dom under täcket! take care loveones! 

och vi har hyrt den där filmen om han som mördade john lennon. det var på tiden
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0