verkligheten har hunnit ikapp mig mitt i allt idelt pluggande (jo, faktiskt!)
och jag fasar lite över morgondagen, den kommande veckan, för skolan.
jag vet inte om jag tycker synd om eller känner för de i klassen som inte
var där i fredags. jag vet iallafall att jag känner mig alldeles torn up..
jag vill inte känna såhär, vi ska förfasiken ta studenten tilsammans,
dessutom får all den här dramtiken mitt hjärta att hoppa ofrivilligt ur
bröstet.....over and over.

nu har jag suttit vid datorn evigheternas evighet, i think im gonna be sick.

adjöken!