sånna där stunder som påminner en om varför man älskar att leva, älskar att leva mitt liv.


jag blev avsläppt på busstationen för att hämta upp min cykel och det var då himlen bestämde sig för att braka lös. istället för att bli tokförbannad och strejka under ett tak så trampade jag.. och trampade. jag tror till och med att jag tjooade där ett tag i farten. påminde mig smått om ronja rövardotters frihets skrik. remember? det påminde mig om det. kanske för att jag känner frihet... kanske för att den här dagen har varit väldigt innehållsrik och mysig. plus att jag är mätt. jag är i lyckoextas! jag är glad över mig själv, jag är precis den jag vill vara, den här dagen har påmint mig. 

jag till och med småler när regnet fortsätter att ösa ner utanför mitt fönster. fast.... bara det inte regnar på fredag, banne mig.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0