i mitten av danskursens termin.

oj, hur många gånger har jag egentligen skrikit ut min kärlek
varje söndag? det är nog många... och här försökte jag igen. silly me

jag kommer hem alltid så himla sprudlande lycklig efter jag haft mina kids.
idag snackade vi lite grann hur de tyckte att kursen hade gått osv..
de är ju still mitt projektarbete, och jag är fortf alldeles varm. tänk vad
små ord kan göra skillnad. den känslan som värmer mig nu är svår att slå.
jag har gått först i mål i ett 100 m lopp, jag har vunnit högsta vinsten.
im on top of the world.


hoppas det bär att söka vidare också..(hjärtat speedar bara av att tänka på det)
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0