(jag har inte kunnat dela med mig av göteborgsresan för det går helt enkelt inte att lägga upp några bilder just nu)

dagen har varit helt ordinär. och kvällen misär.
jag vet inte vad (varför, hur, när) men ibland måste själen renas. efter två "jobbiga" telefonsamtal ikväll började jag storlipa. sådär så man skakar. och detta var på min väg till en sen danskurs, faktum är att jag hade hunnit komma precis utanför balettakademien när samtalet avslutades. efter en snabb fundering om att vända på klacken så ignorerade jag att torka bort tårarna för regnet och så tog jag andetaget, språnget mot allt oresonligt. istället för att bara orklöst lägga sig ner. där. låta kinden känna den våta asfalten. och låta dropparna slå så hårt de bäst vill.
men jag öppnade porten och klev över tröskeln för att bara dansa.
efter en och en halvtimmes tokdansande med dan gill så kände jag inte av någon knut längre. mamma säger att hon avundas mig för jag vet ett knep som fungerar för mig att hitta insikt. alla har väl sitt sätt i guess. köra bil finner jag också avkopplande och renande. likadant med att blogga.
men ingenting är bättre och mer renande för mig än att dansa helt ut. inget slår den sorten terapin. det är då, just vid sånna här tillfällen, jag känner att jag är skapt för att dansa. jag lever i nuet och alla knutar släpps. det känns underbart. men nu kommer det svåra, att fortsätta känna såhär "må bra igen" 
men först måste jag sova. det kommer en morgondag också. tur är väl det...

ingen fin bild till detta inlägg heller. grr. arg!