härnösand är kall, regning, mörk och lite ensamt skulle jag våga påstå. jag vet inte hurvidare ansvarig jag är över mitt eget öde ikväll, men kanske, kanske hittar jag ett inre ork som tvingar mig in i duschen och gör mig klar för fest ikväll. (jag kom hem halv fem inatt, fitusan, 2 månaders vita dagar hade nästan tagits igen!) det känns lite vemodigt att vara nykter för jag ska köra, vet inte om jag skulle klara en utekväll särskilt bra nykter... annars låter lite choklad, ett fullt kylskåp och några koppar te som botar lonely hearts inte fy skam heller. men maybe i'll go to scarry places om jag är själv. jag vet inte var min bristningsgräns egentligen är, men jag chansar på att jag är hårfin ifrån. it sure feels go to be home allright i vilket fall. kanske är det det enda jag behöver som räknas! kanske vet jag vad jag behöver, kanske inte. vi får helt enkelt hålla tummarna för mitt öde!



jag saknar alla mina fina och nya bilder på datorn "därhemma" i stockholm
(dom skulle hjälpa mot värken)