jag sitter och grubblar. till en favoritlåt och över en kopp chai. har ont i halsen? konstigt nog har jag panik fast jag inte har någon träning det kan gå ut för. en reflex gissar jag.
har spenderat en liten tid av kvällen att prata med en gammal danselev. det är alltid lika roligt att få prata med "kidsen" men jag blir ändå alltid lite ledsam. dåligt samvete kanske det stavas. Och nu när det varit på tal om att jag ska hem och ha några klasser, så hinner jag bli skadad... dubbel ångest. jag saknar att göra nytta & lära ut!
man mår bra av det. jag mår bra av det. nu vet jag inte vad jag mår bra av... det kommande halvåret kommer vara ett enda prov och jag är rädd för att bli underkänd.. jag vet iallafall med största sannolikhet att vad jag än kommer sysselsätta mig med, kommer ingenting att läka tomhålet i hjärtat.  


"CAN I PUT MY LIFE ON PLAY AGAIN? PLEASE? CLICK?"
it hurts with every move i make.