nu ska jag berätta för er.
att åka tillbaka hem för några dagar kan antingen ge reaktionen att man blir ännu mer förvirrad på livet eller så är det en avkopplande paus ifrån det. och man vet aldrig vilket alternativ det kommer falla på när man väl sätter sig på den där ybussen med världens minsta packning men kanske världens största matsäck. (vad ska man annars sysselsätta sig med i mer än 5 timmar förutom bra musik, kolla ut genom rutan och käka sig igenom hela den oändligheten?)

jag har haft det så himla bra sen i onsdags då jag anlände till de kalla breddgraderna.

fick se min 6 år yngre kusin, som jag står väldigt nära, skådespela på en stor scen. (och det gav ett lyckorus i sig)
sedan har jag fått sovit. och skönt också. jag vill gärna tro att själen läker bitvis medan man sover...
igår träffade jag mina gamla bästisar och det känns alltid "hemma". man blir påmind om vad man gillar för sidor hos sig själv (bara bra vänner verkar ha den egenskapen och tendensen) och jag mådde väldigt bra.

idag har jag sovit och kört bil. brände en skiva och åkte säkert i mer än en timme i härnösand. haha. smådansande och gallskrek till texten av "in my head" av jason derulo... wow, där kan vi snacka frihetskänsla! jag älskar o saknar att köra bil. jag är bra på det. (sen är det det närmasta jag kan komma till att få dansa av mig)
och sedan bakade jag en varm jordgubbspaj. och alla vet hur mycket jag älskar paj.. med vaniljsås till.

men sedan
hade jag ett samtal med en bästa vän som gjort mig alldeles uppriven.
hennes sista ord var .."man kan inte alltid följa sitt hjärta" and i have cried ever since.
man måste verkligen vara stenhård och självsäker på det man gör, för numera ska man inte bara behöva övertyga och försäkra sig om vad man väljer själv att gå för väg utan till alla andra också.

hela min tillvaro tar så mycket energi ifrån mig numera, men jag åker nog snart tillbaka till stockholm.
jag må vara ensam med mina beslut igen men där finns det ändå andrum till att ventilera. även fast det är just i min ensamhet..

lyssna aldrig på den som säger att du inte kan klättra över dina berg och erövra din egen bergstopp.
aldrig.

ps: jag hade fått en superfin anonym kommentar i ett tidigare inlägg, tack
tack tack. du fick mig att le bland tårarna!