hej paula om 10 år.

detta år (2010) älskade du inte så mycket.
du förlorade mest och var van vid att det gjorde ont per sekunden. andas. känna.
det inträffade åtaliga nedgångar hela året ut, så som knäskador, ekonomisk förlust och brandolycka.
pga allt detta så känner jag mig fortfarande vissa kvällar som en tappad liten 7-åring rent mentalt.
man kan säga att du har krypt runt där i den efterblivna askan under det senaste året.
tänk dig att försöka stå kvar på jorden dock utan några ben i sikte. det var du.
när jag skriver det här hoppas jag ärligt att jag har upplevt botten tillräckligt
att allt ska börja gå min väg, och jag faktiskt inte ska råka ut för mer otur.

men mellan allt detta (2010) så åkte du utomlands och på festivalen peace & love med vänner
famladei pauser. och så blev du ju faktiskt storasyster. och så försöker du ju.
försöker hålla ihop det varje dag.
försöker hålla upp mig
kämpar med att återuppleva sitt forna jag
vissa delar är borta för alltid
andra är bara gömda på riktigt bra gömställen
2010 har varit ett skitår och det är därför jag skriver om det. du kommer aldrig vara här igen. blicka framåt.

dont compromise yourself.