jag tycker synd om människorna som bor på dom kala fläckarna på kartan, till exempel mellan göteborg och stockholm.
som har noll internetanslutning. eller så är dom som amishfolket. lyckliga ändå. och tycker synd om oss.


idag är göteborg fult. svart smuts letar sig från gränderna och tar över varje liten ledig andningslucka.
och män. män med röda ögon letar efter mig. vart jag än vrider lockar de på mig. röda ögon som tycker att
jag ska lida som dom. dela på deras våldsamma plågeri och få svärta på mina ärmar och blöda ur mina  ögonhålor.
ingen litar på mig, att det är nog. låt mig vara säger jag och blir nervsvärtad. jag har rest mig så många gånger
att när jag ställer mig upp är det per automatik. men att falla är en ny känsla varje gång.
att bli knuffad ner i betongen med hjärtat före är alltid lika förvånande.
de säger att nog är inte nog. du har inte plågats klart, förvånande.
så länge han andas kommer vårt misshandlande aldrig att upphöra. men kom nu lite närmare så vi får se på dig.