o bröt tystnade igår. du kommer ha barn va? det känns som att du är en sån person
som vill ha familj. jag bara vet att du kommer få allt det där "

det kanske är fjantigt, men jag blev varm i hela själen. här står det någon brevid mig
som varken känner mina strider, min historia, eller egentligen vet vem jag är.

vi har aldrig varit inne på ämnet. barn och familj. pojkvän eller flickvän
eller kärlek överhuvudtaget. det har bara funnits artighet mellan raderna.

när han säger det låter det inte som en gissning. det var knappt menat som en fråga.
han har redan hunnit titta bort.
han visste redan vart jag längtade till. vad jag hoppas på i livet.

så när vi står där i rulltrappan och det var bara några sekunder sedan han
vände upp och ner på rulltrappan med en mening
så separerar mina läppar ifrån varandra
och min mun bildar ett vagt förvånade o, ironiskt nog,
det blir lätt så när något oväntat inträffar

för det var det mest oväntade
att du, du som inte vet mina strider eller min val har läst av mig totalt.
som om du känner mitt hjärta utantill bara av att se in i mina ögon

fast sen sa han att jag var disträ och bubblan sprack och rulltrappan ändrade riktning och började gå rätt igen. killar asså.