det är tyst. och det verkar som att jag sparar på slut för det är det enda jag får.

vi lever skilda liv
inget mer "hej, det var längesen, hur mår du?"
inget mer, jag vet att du också ler fånigt på andra sidan telefonlinjen.
nu har det förändrats
från att du visste precis vad jag tyckte & tänkte utan att fråga
nu vet ingen vad jag vill
inte en enda kotte som ens vill gissa
vi kom till den änden där du började dra till med ett nej tack
och det tog slut
vårt mini- kapitel
som allt annat som någonsing har varit bra i mitt liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0