jag har blivit rädd av mig själv förut, tänkt "vad fan vad fan, håller du på med? har du sett dig själv?
kliv ut här med mig, se på dig! vad fan vad fan, gör du egentligen?"

det är inte pretty alla gånger när man granskar sin själ, den man är och sina handlingar.
att se mönster skrämmer skiten ur en.
att allt det dåliga kanske sitter i en själv. det är ett med din hud, dina molekyler, ditt dna
vad gör du för dig själv? vad gör du för andra?
jag är inte nöjd på en fläck mitt liv.
jag har varit.
jag är nöjd med olika egenskaper jag har skapat längs den krokiga vägen
jag är både nöjd och onöjd med mitt psyke
och jag blir snabbt besviken, för jag lever inte som jag lär.

det både skrämmer mig och gör mig ledsen.
och det mina vänner, är det som går igenom mitt huvud kvällar jag tvingar mig själv att vara ärlig.