jag ler åt en hemlighet bara jag och en till vet och det är nervkittlande.
jag måste ha en plan, för bara då går det.
inte fören då kan jag tagga till och uppskattar livet till tusen

idag hittade jag den och matlusten hittade tillbaka
och jag vill inte längre spy över världen
eller människorna i den
nu känns det bara som att det är några som är dum i huvudet,
och inte nödvändigtsvis alla ger mig i anspråk med...
jag uppskattar ögonblicken igen.

får jag höra ett äntligen?!