jag tar av masken klockan 8 en söndagmorgon
muttrar en svordom eller två i toalettfönstret
över mitt beetende att somna med sminket på
mungipan rycker det i av en lördag i sitt esse
med finaste arbetskollegorna över ett långbord med julmat
och en och annan (läs: många annan) x2000 special
vilket egentligen bara var hotellets version av vodka och tranbär

jag vaknade upp med ett uppskrapat knä, men vad gör det?
livet består väl av uppskrapade knän lite här och var i historien, inte sant?