konstig känsla det är efter att man klippt sig. man tycker det är skönt att bli av med the deathweight
men sen är det ju flera månaders sparande och vänjande som ligger på platsgolvet efteråt.
vemodigt så inåt helvete... separationsångesten dröjer sig kvar och stirrar mig i ögonen. men det är iallafall fresh!
idag har jag längtat efter att ha bruna ben också! så varför inte, jag slänger in en bild där längden av mitt hår överensstämmer 
ganska så ungefär med hur det blivit klippt idag (1 decimeter ungefär) och lite ben med färg på (+ maja i vänstra hörnet)