ibland kan man få ha den där content- känslan även fast man är högst medveten om att det är på lån.

den saknade pusselbiten har hittat hem och allt... bara faller på plats.
och du förvånar dig själv med att vara nöjd med livet precis som det är.

du vågar påstå att du är nöjd
du vågar påstå att du är glad

(jag vill inte vända på det, ta det för nånting det inte är. och kanske för första gången låter jag det vara och etiketterna kan få ligga undangömda i en låda någonstans. puss)