ibland är allt så härligt ytligt och ibland räcker det inte till.
ibland känns det som att jag står framför en främling. livet. han tar sats och ger mig en örfil som tvingar mig ner
till marken men sekunden senare släts det elaka uttrycket ut och framför mig ser jag en hjälpande hand.
det är vad livet är, knogjärns omfamningar och killar med flera km ögondjup.
jag skulle behöva en semester från livet. från denna bergodalbana. innan jag stryker med. innan jag skriker, ler, springer, kramar, slår, gör ett dåligt beslut när jag är ledsen eller gör ett dåligt beslut när jag är glad.