kan inte låta bli att känna mig lite bortglömd
lite misunnad
och inte alls nöjd med tillvaron.
jag har väl då aldrig tänkt på att fira årens påsk. men iår verkar alla styrt upp ett hejdundrans påskfirande.
jag börjar jobba tidigt imorgon och jag har själv valt att ha en tyst helg med inga måsten. men ändå.
släktmys med 4rätters och påskfest med de kalasigaste vännerna.
jag vet inte, har jag rätt att vara ynklig?