det skrämmer mig.

han berättade för mig när han drog undan en hårtes och parkerade den bakom en öronsnibb egentligen allt jag redan visste.
han tappade min fokus och jag hann tänka att jag skulle kunna dö här och nu, för beröring.
En strykning, en kram, en varm tunga. det behöver inte vara av honom,
inte heller pojkvän eller älskare. jag behövde bli omsvept av ett par stora vackra händer.
höja seglen och låta händerna ta mig in i hamn och allt det där. 
jag behöver inte Tommy, Pontus eller Victor. det har jag aldrig gjort.
Men den där saknaden är så stark och elektriskt att jag snart dör.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0