han som lämnar hjärtan av sten och får inte nämnas, får mig att fatta tangenterna.

jag har klivit ur duschen och satt mig här. i skräddarposition i min säng.
hår som klistrar sig stripigt tätt om kinderna. sömnbrist sömnbrist sömnbrist.
man tycks ha glömt vad utvilad skulle tänkas vara för sinnestillstånd i dessa tider.
smaken av svek dröjer sig fortfarande kvar på tungspetsen sen i tisdags.
jag försöker känna efter om jag känner mig annorlunda. försiktigt varsamt
men sen bara trevandes i mörkret...

jag är 22 år gammal och enligt mitt 16 åriga jag borde jag veta allt om livet vid det här laget. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0