jag försöker andas men väggarna kommer närmare
de kala väggarna utan möbler i
framkallar mer svindel



det här med att alla andra inte lever som jag lär.
öppenhjärtat utan förnekelse eller lögner.
varför kan vi inte bara skippa dramat och låta kärleken komma?
eller gå



och jag? dom har skapat mig till den som inte bryr sig om nånting
inte när rummen ekar utan några möbler i.