Han andas på mig och jag blir galen.

du har alltid känts som hemma
dina färgtokiga mössor och till och med din katt
hur du redan visste hur jag vill bli rörd
när vi har synkroniserade andetag och vet då exakt vad båda vill
jag tror inte på ditt smicker eller vad du lovar
och du har alltid känts rätt
även när du inte är det
Speciellt när du verkligen inte är det.  
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0