han var den ende som sa nej.
det började alltid med
att jag alltid ville springa
mot öppna ytor och med håret i vinden
springa med vita vilda hästar och landskap under mig
att någon vars existens bara gör att världen känns mindre smärtsam
skulle springa ifatt
skulle nöja sig med att jogga jämnte
gör att jag aldrig mer vill springa ensam.
Kommentarer
Trackback
