Resenärer kliver av i slutdestinationernas Falun och en stillsamhet råder i tåget.
Jag är ensam om man bortser från de fnittriga tjejerna som städar de främre vagnarna.
Snart kokar man kaffe, men det är inte nu. Jag har som vanligt tagit fram min bok,
smusslar in yoghurt med björnbär i och uppkuren nära elementet som jag har maxat värmen på.
Det kommer att bli jobbigt sen, för lite sovtimmar har en ovana att hinna ikapp en.
Men jag vill vara den som ser det vackra i allt. En soluppgång i Dalarna är inget som ska gå till spillo.
30 min kvar av rasten.