jag vill inte ens tänka på det, bilden av mig själv med nål och tunn tråd i hand.

 

jag försöker sy ihop mig efter att ha haft mitt livs största hjärtekross

jag vill dö. och jag kommer gå upp i vikt.

för mat har slutat smakat sedan länge

så jag hetsäter för att känna nånting.

inga kramar skulle läka mig för jag skulle vara ett svart hål.

 

jag vill inte ens tänka på det.

för att falla hejdlöst när man är sådär galet kär?

ibland lyckas jag gömma och glömma det. i hans värme som exempel.

 

då kan vi prata om platser vi ska besöka och hur många barn vi ska

skämma bort med vårt överskotts lager av kärlek.

stygn för stygn... 

ibland lyckas jag gömma väldigt bra. jag blundar och njuter.