Ro.

Blir så inspirerad när en röd sol tränger sig mellan tallar och gran
Och en fantastisk dimma som aldrig lyckas med att vara särskilt så magisk inne i storstan
Här kanske jag kan ladda batterierna
Ro ut på sjön
Och mina knän får njuta av landsväg- underlag och mina lungor kan få andas
Vi tar ett litet uppehåll. Inte från blogg, bara från uppståndelser och plikt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0