Rosa moln.

Jag kan inte andas!
"Det blir en sån natt" Fullmåne natt.
När vi skyller ifrån oss vår ångest på något mer troligt. 
Något mer realistiskt än att en det är så synd om en för den är omringad av så mycket kärlek att hon går sönder. Buhä.
Och kanske är det så att hon känner sig obetydlig för det gör så ont att det kanske måste tas slut. Att hon faktiskt känner så starkt för en person att hon tror på RIKTIGT att hon kommer upphöra att existera ifall denna kärlek skulle ta slut.
Det är en fis i rymden, men det är ett liv.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0